Rekrytering
Det var roteböndernas/rusthållens ansvar att värva en ny soldat/ryttare. Efter 1810 hade de det ansvaret enbart i fredstider.

Ny soldat skulle värvas inom 3 månader efter den förre soldaten avlidit eller begärt avsked. I krigstid

Före mars månads utgång (detta p.g.a. av att krig inte fördes på vintern). Om roten/rusthållen inte lyckades rekrytera en ny soldat/ryttare kunde i värsta fall rotebonden eller rusthållaren själv få ta på sig uniformen och draga i tält.

Värvningen skedde främst bland de egendomslösa, fattiga, drängar etc. Under fredstid var det ett sätt att komma upp sig, få ett eget torp, uniform etc. Det var också vanligt att söner till en soldat tog värvning.

En ny soldat skulle presenteras för och godkännas av kompanichefen. Detta skedde vanligen på kompanichefens boställe eller vid särskilda rekryteringsmöten.

Blev en soldat godkänd antogs han som rekryt. Soldat blev han först efter godkännande på nästa generalmönstringsmöte.

Ålder på en ny soldat skulle ligga mellan 18 och 36 år under 1700-talet. Han skulle vara väl byggd, frisk och sund och minst 5 fot 8 lång (172 cm). Dessutom skulle han visa upp ett intyg från prästen om god frejd. Vidare skulle han genomgå en läkarundersökning. Kravet på längd och ålder har ändrats genom åren.

Ar 1775 bestämdes att en knekts längd skulle vara 5 fot 9 tum (175 cm). Under ryska kriget 1788 - 1790 sänktes kravet till 5 fot 6 tum (167 cm) då behovet av manskap ökade.

År 1819 sänktes maximiåldern på nyrekryter till 30 år och 1871 var den nere i 25 år.
En ny soldat ansågs utbildad efter 3 år.
Soldaterna skulle exerceras, övas regelbundet. Detta skedde dels kompanivis och dels regementsvis.

Vidare hade man så kallade general-mönstringsmöten vart 3:e år. Kompanimöten kunde ske flera gånger per år, exempelvis varje månad. Man samlades då vid respektive kompanichefs boställe för att övas i skytte, strid och exercis.

Regementsmöten hölls vanligen en gång per år under perioden maj – juni. De pågick 12-3 veckor.
På regementsmötena skulle man visa upp vad man kunde och noggranna visitationer gjordes. Därför drillades man noga innan ett regementsmöte samt lade ned en hel del tid på persedelvård. Mötesplatserna kallades för hedar. T.ex. Revinge hed.