Vapen
Beväpningen skiljde sig dels mellan de olika truppslagen och dels mellan manskap och officerare. Soldaterna var också utrustade med värjor fram till slutet av 1700-talet. Korpralerna hade redan innan dess bytt sina värjor mot huggare. Huggarna var kortare än värjorna. En mycket stor tillverkare av värjor var Wira bruk i Uppland.
Det fanns två grundmodeller av värjor, kavallerivärjan från 1675 och infanterivärjan från 1685.

Infanterivärjan för manskapet, kallades kommissvärjan, hade enkel parerstång i stället för kavallerivärjans dubbla och en S-formad sidobygel på fästet. Båda värjor hade en lång, tvåeggad klinga som var lämpad både för stöt och hugg.

Officerarna hade en kommendervärja som var avsedd att markera deras egenskap av befäl. Kavallerivärjan hade en klinglängd på 95 cm, komissvärjan 91 cm och kommendervärjan 96 cm.
Klinglängderna har varierat några cm inom vapentyperna.
 
Det karolinska kavalleriets ryttare var, enligt Karl XI:s exercis-reglemente 1695, beväpnat med en i kavallerivärja med svart värjband (portepe). Värjan bars i ett gehäng av sämskat älgskinn eller buffelhud med en mässingssölja. Karbinen med en tillhörig spännare hängde i en bred karbinrem av sämskat älgskinn med mässings-sölja och en god stark karbinhake över vänster axel och de två hjullås – flintlåspistolerna var nedstuckna i pistolstrumpor av kläde, som i sin tur var nedstuckna i starka hölster med smorläderskappor framför den svarta sadeln. Den ena pistolen var trångborrat tillenstaka större rundkula för strid upp till 10 meter, den andra, grovkalibriga laddades med hagel som kompletterades med småskrot. Över höger axel hängde ryttarens patronkök (kartuschväska) överklätt med sämskat älgskinn.